It has always been you
2008-11-27 | 19:02:42 | 0 Kommentarer
"jag är rädd för jag börjar glömma.
come make me feel."
"jag ska nog ta ett låångt, vaarmt bad snart, med massa skum och mysiga ljus. nån som vill joina?
jag vet precis vem jag vill ha där med mig men man kan inte alltid få som man vill."
"jag önskar att jag kunde få lyckan att stanna. jag vill också vakna med ett leende på läpparna."
"förövrigt så har jag aldrig varit en sån som ger upp i första taget.
och om jag har varit det, så ska det bli ändring på det.
jag ger mig inte.
jag tänker inte släppa det här, jag tänker inte låta lyckan försvinna!"
"jag är inte rädd, så låt mig komma nära igen."
"jag är tom. vet inte vad jag ska skriva.
vet inte vad jag ska göra.
det finns ingenting kvar.
det kanske är själviskt att säga att man inte har någon anledning att gå upp på morgonen,
det sårar nog dom som bryr sig om en och har en stor del i ens liv. men ibland spelar det ingen roll om man har tusen bra anledningar att ta sig upp, för bara det finns en anledning att inte gå upp, kan den hålla en kvar.
det är som ett pussel, saknas en pusselbit är inte pusslet fullständigt.
det negativa slår ut de posivitva.
ibland har man en tendens att fokusera på det negativa. man ser inte det positiva. vilket är synd.
jag vet att jag har tusen anledningar att gå upp på morgonen,
men mitt pussel är inte fullständigt."
"känner mig... vilket är det rätta ordet? ovetandes?.. hmm. clueless liksom, jobbigt. vill inte känna så."
"om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt."
"lycka är aldrig långvarig. det vet jag nu. jag känner mig dissikerad."
"vill ha trygghet NU. vill inte vänta. det är så underbart att vara lycklig. typ gå runt och le för sig själv.
glömma alla saker som gör en ledsen. ha ont i magen, men på ett bra sätt.
sådär så det känns som att det är tusen fjärilar där i. men jag vågar inte lita på lyckan, inte än.
kanske för att jag inte är van, kanske för att jag är rädd, kanske för att jag har svårt att läsa av människor.
kanske för att jag tvivlar på att jag är värd att vara lycklig."
"btw, jag är inte lika glad som jag varit de senaste dagarna. det är som all luft gått ur mig. måste få tillbaka den där känslan igen. jag vet hur, men mjaaaa.. jag blir så trött på att jag blir förvirrad hela tiden. jag hatar att vara clueless. jag hatar att inte veta. jag känner mig dum dum dum."
"det känns i hela magen att jag är glad. glad glad glad. åh. massa fjärilar i magen hela tiden."
"gud, jag går i bitar av att inte veta."
"tänk vad mycket ett litet sms kan betyda. det gjorde min dag."
"samtidigt som all lycka fyller mig,
är jag fortfarande väldigt förvirrad. men det känns ändå bra.
och jag har raderat alla tankar om den personen som sårade mig,
även fast tankarna ibland är svåra att slå bort.
nu ska jag fokusera på min egen lycka,
och du är en del av den."
"jag hatar att jag gör allt så svårt för mig själv.
liksom "hej smärta här är jag feel free to put a knife in my heart."
jag ser sånt jag inte borde se och läser sånt jag inte borde läsa.
det gör ont att bli sårad och det gör ont att se andra bli sårade,
och veta att det är delvis mitt fel.
och att veta att man är så jävla mycket sämre gör ju inte saken bättre.
JAG ÄR ETT NEDKÖP!
vill inte springa iväg vill stanna kvar.
snälla säg någonting som håller mig kvar.
jag vill också känna lycka."
"och sen att folk man tycker om helt plötsligt börjar ignorera en gör ju inte saken bättre.
du förstår ju inte. om du bara visste...
jag är rädd.
jag behöver dig."
läste genom gamla inlägg och minns.
jag andades saknad varje minut.
det var hela tiden något som fattades.
It's always been you
Right from the start
Always been you I hid
Inside my heart
It's always been you
