in my own war
2009-05-04 | 19:47:20 | 1 Kommentarer
Niklas och jag tog en extra ledig dag idag hehe.det behövdes :) ligga och mysa i sängen extra länge och slippa skolan.
vi såg på Slumdog Millionare, sjukt bra film som jag rekommenderar starkt!
nu duschar plutten och vi ska snart äta och sen åka hem till mig :)
Ibland känner jag verkligen mycket äldre än vissa,
och ser på allt ur ett mycket mer moget perspektiv.
lite läskigt hur en sak kan förvrängas så mycket och verka som en småsak,
när det definitivt inte är det.
Människor kommer med undanflykter till höger och vänster,
allt för att skydda sitt eget skinn och gör vad som helst
för att intala sig sjäva att det inte har gjort något fel,
så att de kan leva med sig själva och klara av att se sig i spegeln
utan att se skammen titta tillbaka.
men vet ni vad, jag ångrar ingenting och mitt liv är så bra som det bara kan bli.
jag är inte sur, jag är inte arg, jag är inte ledsen.
jag tycker det hela är komiskt.
för nej, det är inte någon som fått ta någon jävla smäll för någon.
det här "bråket" startades inte av mig.
utan av den som kommenterade en dryg anonym kommentar i min blogg,
och några timmar senare ljuger mig rakt upp i ansiktet om det,
och säger "hoppas du får reda på vem det är då". det är falskt,
speciellt om man sedan skriver ett inlägg i sin egen blogg om hur fegt och fel det
är att kommentera anonymt.
sen är det lite komiskt att denna person fick det att verka som att det var dennes bästa
kompis som skrev kommentaren. men det kom denne väl på,
och skrev en till kommentar om att jag absolut inte fick tro att det var dennes bästa kompis som skrivit den.
Samma person skriver sedan en kommentar om att det är tråkigt att läsa om att jag är så lycklig hela tiden.
och blir sedan jätteförvånad av att jag tycker att det är fel att kommentera något sånt.
jag tror faktiskt inte jag är ensam om att glädjas åt andras lycka,
men tydligen finns det dom som irriterar sig på detta.
Sen att denna person helt plötsligt börjar dra in en annan människas mående i detta
är ju också en konstig sak. det finns fler som har mått dåligt över samma sak,
allt kretsar inte runt er.
Jag är trött på alla desperata försök att försöka svartmåla mig,
för jag har fan i mig inte gjort något fel.
jag förtjänar att vara lycklig precis som alla andra,
och det har jag lärt mig nu efter år i helvetet.
jag tänker inte göra mig själv till ett offer nu och dra hela min livshistoria,
men dom som känner mig vet vad jag har gått igenom och det räcker.
jag hade inte ens planerat att leva efter min 18-årsdag men jag
är jävligt glad att jag gjorde det.
låt mig vara, låt mig leva, låt mig vara lycklig,
patetiska människor är inte välkomna här.
jag tyckte det var roligt ett tag, det gav mig något att skratta åt,
nu är det enbart sorgligt.
Tack för mig
