Your're not alone
2009-03-24 | 19:10:02 | 1 Kommentarer
Oh nu är jag riktigt trött. efter skolan följde jag med Sara hem,åt toast och såg lite på cry-baby för femtielfte gången, men som vanligt blev vi trötta och pausade för
att sova :'D blv väckta av Saras mamma som kom hem från jobbet och frågade om vi skulle med till stan och kolla
efter balklänning till Sara. så det gjorde vi. och hon hittade en jättefin vit klänning med svarta detaljer på mq.
balens drottning kommer hon vara :)
sen gick vi och kollade på lite annat och jag böv lite frustrerad av att vara pank :P
men men, bara att hålla ut.
jag hittade även två vita klännigar som kan vara kandidater till studentklänning! :D enkla tighta liksom :)
ska kolla runt lite på tradera också, fått mersmak hehe. och måste kolla efter svarta sidenhandskar också :)
idag på morgonen var vi i kyrkan med klassen. jag som inte är är kristen (är inte troende över huvudtaget alltså)
trodde det skulle bli skitråkigt med predikan osv.
så fel jag hade. det var väldigt, vad ska man säga? hittar inte ordet riktigt. nyttig iallafall, avslappanande.
vi fick gå runt på tre stationer. vid den första pratade vi lite om studenten, och om ondska.
hur vi definerade ondska, vad vi tänkte på osv. sen skulle vi skriva två lappar och spika upp på ett kors.
på den ena lappen skulle vi skriva någon/något som orsakat oss smärta, och på den andra när vi själva har varit med och orsakat smärta. och det var riktigt jobbigt.. började nästan tjuta när jag skrev på mina lappar.
rev upp sår och gav skuldkänslor och alla möjliga känslor. riktigt tungt. så därför var den andra högst upp i kyrkan,
som var ett ljust rum. där skulle vi ligga i ett par minuter och "återhämta oss". och den kvinnliga prästen, som var ung och jättesnäll och inte lika stel som andra präster, sa vad vi skulle tänka på. hon pratade om våren, att vi går från det mörka till det ljuset. och vi skulle tänka på sånna situationer i våra liv, där vi kommit ur det mörka och mött ljuset.
då rann tårarna nästan hela tiden på mig. det var så, mäktigt. och alla mina sånna situationer har varit så starka,
jag visste precis vad hon pratade om.
när något har varit i mörkret så länge och trott att man aldrig ska komma upp, när man inte ens vet vilket som är upp eller ner i det mörka, och man är så nära att ge upp. men helt plötsligt ser man ljuset, och man fortsätter gå mot för man är så van vid det svarta att man har glömt hur ljuset ser ut, och när man tillslut hittar ut, är det den bästa känslan som finns.
när man ler, för att man verkligen är lycklig på riktigt, inte för att man försöker övertala andra att man är det.
på den sista stationen satt vi bara och pratade om påsktraditioner. sen fick vi ligga på kyrkbänkarna och lyssna på BWO:s Your not alone, som var väldigt passande.
sen sprang jag och vicky på möte med bitr. rektorn som inte gick så bra.. men vi håller iallafall tummarna!
jag tänker Inte ge mig!
snart ska jag ta ett bad, känner att jag behöver koppla av lite.
mamma hade tydligen städat mitt rum igåt, dammat och dammsugit osv.
tycker inte riktigt om att hon gjorde det utan att säga till, men aja hon hittade inga hemligheter iallafall
och jag fick ett nystädat fräscht rum ;D
Cherry
