kärlek

2009-07-22 | 22:09:31 | 0 Kommentarer

Niklas ringde nyss för att prata lite.
Min underbara man. Blir nästan rädd för mig själv när jag saknar såhär mycket.
Gör faktiskt ont. Men jag är van vid trygghet nu, jag är van vid starka armar runt min kropp
när jag ska sova. Jag är van vid att ha någon som torkar mina tårar och lägger tätt intill
och kollar mig djupt in i ögonen och ger mig ett sånt lugn. Jag är van vid att somna bredvid
världens bästa man varje natt, för att sedan vakna upp nästa morgon och se att det inte är en dröm,
det är verklighet. Och jag kryper närmare och viskar i ditt öra att du är det bästa som har hänt mig.
Och du ler och säger samma sak tillbaka, och håller om mig extra hårt och kysser min hals.
Jag ler för mig själv och undrar hur just jag kunde ha en sån tur.


Kommentarer:



Skriv gärna en kommentar här:


Namn:


E-mail:


Blogg/hemsida:


Kommentar: