Älskade lilla mamma
2009-08-17 | 00:32:45 | 2 Kommentarer
Nu är jag jättemätt. Åt morötter och gurkar och vitlöksdipp förut. Gottigottgott.Ska nog lägga mig snart, ensam för ovanlighetens skull. Alltid lika tråkigt.
Jag vet inte varför, men jag verkar göra allt för att undvika att vara hemma.
Jag är nästan jämt sur på min mamma. Min fina mamma som jag hade jättebra kontakt med förut.
Nu bråkar vi nästan hela tiden. Det känns som att jag drar mig undan och är kall mot henne hela tiden.
Jag och pappa pratade häromdagen om min lillasyster som är rätt sur på sin mamma nu för tiden.
Hon fyller snart 14 och pappa som läst mycket psykologi sa att om man har haft en jättebra relation till sin
mamma blir det ofta så att man drar sig undan, och då jättemycket, från sin mamma någongång.
Och min lillasyster och min styvmamma hade också en jättebra relation förut.
Så pappa sa det att det kan bero på att det är mycket lättare att förlora någon som man hatar.
Att man stöter bort den personen så mycket, tränger bort alla känslor, för det gör det så mycket lättare
att leva med tanken att man kan förlora den personen.
Jag önskar bara att jag kunde sluta vara sur, men jag vet inte hur jag ska göra.
Om jag till exempel kommer hem efter att inte ha sett min mamma på två dagar,
blir jag automatiskt sur på henne när jag träffar henne. Är bara inne på mitt rum och klättrar på väggarna.
Jag säger då det, alltid ska det vara något. Man kan aldrig få leva ens en liten stund utan att det är
något som är fel. Men jag förstår inte, varför kommer det här just nu? Varför just nu när allt annat är bra?
Jag borde väl vara världens bästa och snällaste dotter? Inte ens när jag mådde som värst och stängde in
mig på mitt rum och ville dö var jag elak mot min mamma. Kanske är det så att jag har en
undermedveten ilska mot min mamma för att hon aldrig märkte något. Aldrig gjorde något. Aldrig såg något.
Det finns bara en sak jag verkligen ångrar mitt liv. Och om jag fick chansen, skulle jag gå tillbaka till
15-åriga Amanda och hindrat mig själv från att skada mig själv. Om jag bara kunde trolla.
Jag vill inte vara elak mot min mamma. Jag vill inte. Men jag kanske inte kan sluta förrän jag
vet vad som är grunden till det.
Väldigt känslosamt inlägg som jag egentligen inte vill publicera för det finns väl ingen som egentligen bryr sig.
Men jag gör det ändå.
